Lär genom textil

Textil som pedagogiskt redskap

När vi i skolan har haft möjlighet att prova på olika textila material och tekniker har det för mig blivit tydligt vilken fantastisk möjlighet det är att få lära sig och utveckla sin kunskap inom en rad ämnesområde. Arbetet har präglats av att man arbetar ämnesövergripande vilket innebär att det utvecklar en brädd och ett djup inom flera områden. Tillsammans stöttar ämnena varandra samtidigt som kunskapen får ett relevant samanhang. Slutprodukten påminner en om den process man går igenom samt de beslut man fattat på vägen. Känslan i handen ger ett bestående minne som väcks till liv när man åter får materialet i sin hand.

 I samarbetet med klasskamraterna och genom att man kan följa deras process upptäcker man nya sidor av sig själv samtidigt som man utveckla sin samarbetsförmåga. När man cirkulerar i rummet för att studera varandras arbete läser man av individernas känslor och upplevelser. Det gör att man ibland stannar till för att samtala och ibland bara går vidare för att inte stör. I samtalet med klasskamraterna diskuterar och argumenterar man och hjälps åt för att hitta lösningar på problem. Bara det att man med ord, kropp, händernas rörelser och ansiktsuttryck läser av varandra och tolkar det man vill ha sagt eller försöka förmedla något innebär ett utvecklande av sin sociala kompetens vilket kan leda till en ännu bättre förmåga att arbeta i grupp eller på andra sätt tillsammans.

Tovning

Upplevelsen av att tova ull var det som var störst för mig. Jag har vid några tillfällen tidigare provat på att tova men då med begränsad tillgång på material och tid. För mig är det en stor upplevelse att känna materialet och upptäcka hur det förändras i processen. Materialet i sig själv tilltalar mig mycket. Detta naturliga material rymmer i sig själv en stor upplevelse.

För mig är det en stor utmaning att hitta ett sätt att presentera materialet på för barnen. Jag vill att de ska få uppleva materialet som det är. Utan att jag lägger gränser för deras upplevelse. I ett andra steg vill jag att de ska uppleva vad man kan göra med det. Jag tyckte det var jätte intressant att göra de tvådimensionella bilderna och jag upplevde hur mycket kommunikation, verbal och icke verbal, vi hade i gruppen. Men ännu mer ser jag materialets möjligheter i det tredimensionella.

I "Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande" av Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu (2010 s. 21)  finns en beskrivning på hur man tovar ett äpple. Om man följer beskrivningen kan man skapa det äpplet. Men jag skulle vilja hitta ett sätt för barnen att själv komma på och förstå hur de skulle kunna skapa något liknande. Att i flera steg bygga ett material som har en viss form och utseende. För att sedan genom att lägga ett snitt med kniven få något med en annan form och utseende. Inte minst därför att äpplet nu avslöjar det man gjorde allra först. Det är ett tänkande som kräver många steg och en visualisering av det som ligger framför en. Samtidigt som det kräver ett reflekterande över hur det man har gjort påverkar det man gör framöver. Men samtidigt tror jag att om man följer en given beskrivning på hur man ska göra kan man upptäcka saker om materialet och tekniken. De tankarna kan leda till att man själv tar ett steg till i sina egna tankar och så småningom ett utvecklande av tekniken samt slutprodukten.

Ett problem med att jobba med ull kan jag tänka mig är de begränsningar som sätts av ekonomin. Även om ullen är ett billigt material kan det finnas många fördommar mot hur det fungerar och vad det kräver. Kanske kan det kännas viktigare att köpa annat material som man brukar ha. Likaså tror jag att det kan finnas fördommar mot att jobba med den typen av material. Om någon i arbetslaget inte ser vad ullen kan ge finns det en risk att motståndet sätter gränser. Dessa gränser kan ju mycket väl vara dolda men likväl utgöra ett enormt hinder. Till exempel kan det innebära att den tid man avsätter för ullen kapas i kanterna och kvar återstår kanske bara ett tillfälle med allt för lite tid för att man ska hinna. Ett annat hinder kan vara tron på barnen. Någon i arbetslaget kanske inte tror att barnen kan klara av materialet. Eller att de tror att barnen kommer bli blöta och smutsa ner när det tovas.

Om man tovar ulltavlor kan man använda andra material i tavlan. Till exempel kan man sy fast torkad tång eller gräs. Man kan använda pinnar från naturen för att hänga upp tavlorna. Man skulle även kunna använda skräp av till exempel plast men då bryter man gränsen mellan biologiska material och mänskoskapade material. Det kan finnas en pedagogisk poäng i att inte bryta den gränsen redan i förskoleåldern. Genom att man inte korsar den gränsen kan barnet sätta samman och förstå skillnaden mellan materialens ursprung. Den skillnaden kan annars vara svår att förstå innan man har förstått processen bakom hur material produceras i fabrik.

Ullen är ett biologiskt material som är komposterbart om det inte är färgat. Om det är färgat kan det innehålla färgämnen som inte är bra för naturen. Den ofärgade ullen kan man gräva ner tillsammans med andra material för att man tillsammans med barnen ska kunna studera nedbrytningshastigheten på olika material. Ett annat sätt att göra sig av med den är att bränna den. Då ger den stora lågor och en glöd som skiljer sig från den glöd trä ger.

Vad kan man göra med några bollar av ull?

Spela spel, storlekssortera, mask, halsband, mobil, planeter, molekyler och mycket mer.



Referenser

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd& Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. Uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Kursmål

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser