Ett besök på toaletten

Under min praktik i en förskoleklass såg jag dagligen hur barnen blev definierade efter sitt kön och hur de definierade sig själv på samma sätt. Utanför klassrumet fanns två toaletter. Den ena med en flicka på och den andre med en pojke på. Här stod barnen i kö. Var det ledigt på "fel" toa kunde de inte använda den. Jag tyckte att det var hemskt att uppleva hur barnen begränsades.

När jag blev stående framför dessa dörrarna på Världskultur museet i Göteborg och förvirrat försökte lista ut var jag skulle gå in, fick jag plötsligt syn på mina egna fördomar. Jag var tvungen ställa mig frågan: Vilka omedvetna bilder har jag om pojkar och flickor?

Piaget (Halldén 2011, ss. 130-151) beskriver hur barn skapar sig schema över sitt handlande. Genom att följa schemat vet barnen hur de ska agera. Ny kunskap och erfarenhet gör att de ändrar i sitt schema. Vilka schema bär jag med mig? Förmedlar jag till barnen via dessa förlegade åsikter?

Palmer (2011, ss. 22-44) beskriver hur starkt kopplad identiteten, att vara matematiskt, är till föreställningar kopplade till könet. Dessa föreställningar om matematik som ett särskilt ämne skapades lång tid tillbaka lever vidare än idag. Genom media upprepas och reproduceras dessa föreställningar, att det bara är pojkarna som med sin logiska slutledningsförmåga som klara det. Men även pedagoger förmedlar, i sitt bemötande av ämnet och barnen, hur särskilt ämnet matematik är från andra ämnen. Därigenom blir budskapet till barnen att ämnet är svårt, otillgängligt och oviktigt.

 

Referens

Halldén, Ola (2011). Piaget - kunskap som meningsskapande. I Forssell, Anna (red.). Boken om pedagogerna. 6., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber ss. 130-151

Palmer, Anna (2011). Hur blir man matematisk?: att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. 1. uppl. Stockholm: Liber

Kursmål

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser